Omöjlig Kärlek

“Nej! Snälla säg det inte! Det låter så klichéartat”, avbröt hon.

“Jag säger det så många gånger som krävs för att du ska förstå. Vi är…”

“Nej! Jag ber dig! Säg då hellre ingenting alls. Jag vill inte höra…”

Nu var det hans tur att avbryta, men han gjorde det inte med ord. Med en till synes omänskligt snabb handrörelse hade han förvänt hennes ansikte med en örfil. Med sina ögon nu slutna kände hon hur hennes kind rodnade. Svedan underordnades snabbt förtjusningen i att känna hans hand emot sin bara hud. Även om hans handlade hade tystat henne och gett honom möjlighet att fullfölja sin mening drogs även han in i den den nyvunna ljudlösheten. Han hade inte tagit ögonen ifrån henne, men kunde endock svära på att hela världen blivit en nyans gråare, och att träden börjat släppa sina löv än snabbare i samma ögonblick som hon mottagit hans våldsamma smekning. Skam och osäkerhet överväldigade honom, och i ett försök att avhjälpa sin tilltagande oro lade han handen om hennes huvud och slöt henne tätt intill sin famn. Hennes knutna små händer som tidigare hade bönfält honom öppnades som späda blommor i skenet av hans varma känslor och vilade platta mot hans bröst. Hennes läppar darrade, och började röra sig efter en evighet. Hon viskade, med tilltagande stämma, knappt hörbart, men han förstod precis.

“Du är min själsfrände… Den enda för mig… Den jag ämnats för… Jag har aldrig varit säkrare på något i hela mitt liv…”

Han lyfter blicken, utan att verkligen se vad som finns framför honom, för hans blick blir snabbt grumlig.

“Jag vet”, svarar han. “För jag känner likadant.”

Hon spärrar upp ögonen och trycker sig ifrån hans barm så att hon kan se hans ansikte.

“Men hur kan du då…”

“För att du vet lika väl som jag att det är omöjligt! Hur skulle det någonsin kunna fungera?”

“Jag bryr mig inte om vad andra säger, eller tycker, så länge vi har varandra!

“Men begriper du inte? Vi kan aldrig varandra. Det kan aldrig bli vi. För att vi är för olika. För vi är från olika världar, skilda som natt och dag; du är en kvinna… och jag är en man…”

 

88888888888888888888r5e900000´+++++++.,,,,,,,,,,,,,,,lp45öööööökliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnm

 

Leave a Reply

Before you post, please prove you are sentient.

What has leaves, a trunk, and branches, and grows in forests?